Den 27 januari samlas människor över hela världen i en årlig
manifestation. Det är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer –
samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945.
År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag.
Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag. Det är en dag då vi hedrar
minnet av alla som mördades under Förintelsen och en dag för alla som vill
uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde. (Källa: Forum för levande
historia)
Här på biblioteket vill vi
uppmärksamma denna dag genom att visa en utställning om Anne Frank. Vi får följa Anne och hennes familj från att de första diskriminerande lagarna införs; hur Annes liv inskränks alltmer, till tiden som gömda i gårdshuset, hur de blir förrådda och slutligen Annes död i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Utställningen vill även uppmärksamma oss på hur diskriminering kan ta sig i uttryck idag. Diskriminering av olika slag är ständigt närvarande och visar sig på
olika sätt och dyker upp i olika nya skepnader genom historien. Förintelsen av
cirka sex miljoner judar, romer, homosexuella, förståndshandikappade och andra
som av nazisterna ansågs vara ”undermänniskor” är i sitt slag det mest
obeskrivliga illdådet som i vår tid riktats mot folkgrupper. Det var i sin
kalkylerande råhet och ondskefullhet nästintill ofattbart. Därför måste vi
minnas denna dag. Därför måste vi berätta om vad som hände och därför måste vi
hålla historien vid liv. Därför att det kunde ha varit DU och JAG.
Speciellt under denna dag, Förintelsens
minnesdag, men även alla andra dagar, är min önskan att vi behåller ett ödmjukt
sinne: Det kunde ha varit vi. Våra nära och kära, våra grannar, våra landsmän. Jag har haft förmånen att ha fått träffa överlevande
från Förintelsen. Först genom föreläsningar i skolans regi och senare även
privat. Dessa personer lever inte längre. Snart är de sista vittnena borta. Då
är det upp till oss att ALDRIG GLÖMMA.
Hösten 2015 var jag i Amsterdam
med min familj. Vi besökte då Anne Franks hus. Inne i dessa klaustrofobiska
vindsrum där Anne och hennes familj, och ytterligare några fler gömt sig, blev
Annes historia oerhört påtaglig. Tystnaden var kompakt. Det var en väldigt
stark upplevelse. Jag kommer aldrig aldrig
att glömma…
Vi måste alltid alltid vara på vår vakt så att vi inte förlorar vår empati
och kärlek till vår nästa.
/Anna
Utställning och bokbord kommer att finnas i biblioteket fredag den 27 januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar